På Åre lavincenter har vi byggt upp en samling av de olika lavinsändare som har funnits på marknaden. Samlingen fungerar som ett referensbibliotek över teknikens utveckling.
Ursprung
Idén till lavinsändaren kan spåras tillbaka till 1940, då den schweiziske ingenjören F. Bächler ville utrusta militär personal som vistades i lavinterräng med en elektromagnetisk apparat. Syftet var att personerna skulle kunna lokaliseras om de begravdes i en lavin.
Den första fungerande sändaren
Det skulle dock dröja till 1968 innan John Lawton och hans team vid Cornell Aeronautical Laboratory i Buffalo, New York, förverkligade idén.
Den första versionen av Skadi hade en och en halv meter lång antenn, insydd i en väst som användaren bar tillsammans med sändaren. I nästa version introducerades den teknik som fortfarande används i dag. John Lawton använde en kolstav med en lindad kopparspole som antenn. Sändaren skapade ett elektromagnetiskt fält som gjorde det möjligt att fastställa riktningen till den begravda personen och, med hjälp av signalstyrkan, uppskatta avståndet.
Frekvens
När lavinsändaren utvecklades av John Lawton och hans team vid Cornell Aeronautical Laboratory valde de frekvensen 2,275 kHz. Den ligger nära det frekvensområde som den mänskliga hörseln kan uppfatta, vilket gjorde en förstärkare överflödig. Frekvensen var dessutom licensfri, relativt fri från störningar och fungerade bra i miljöer med snö, klippor och omkullfallna träd.
Med den låga frekvensen var det svårt att konstruera en heterodynmottagare. I mottagarläge fungerade hörlurarna samtidigt som sändarantenn, och den förstärkta signalen kopplades tillbaka till mottagarantennen. På så sätt skapades en sluten återkopplingsslinga.
Om förstärkningen var för hög började systemet oscillera på sin egen frekvens. Detta begränsade den användbara räckvidden till mellan 25 och 30 meter. Samma effekt kan uppstå när mikrofonförstärkningen är för högt inställd i ett högtalarsystem.
Flera tillverkare började därför framföra kritik mot frekvensen 2,275 kHz.
År 1986 beslutade Internationella kommissionen för alpin räddning, ICAR, om en ny global standard för lavinsändare: 457 kHz. Det är den standard som fortfarande gäller i dag.
